Måla med mage

På midsommarhelgen hade vi besök av mina föräldrar och vi passade på att sätta igång med målning av vår lägenhet. Vårt sovrum, hall och sist men inte minst barnrummet. Vi hann inte riktigt klart men i onsdags fick vi hjälp av min mans pappa så vi kunde tapetsera och måla de sista färglagren. Vilket fantastiskt resultat! Jag är så nöjd så. Jag kan lova er att det var värt allt slit och ryggont jag stått ut med i flera dagar efter slipning och målning av väggar. Jag är så sjukt otymplig men såfort städning och allt är klart i lägenheten så ska jag varva ner.

Nu hoppas bara att jag lyckas hitta lite möbler jag kan vara nöjd med till Bo. Första inköpet är iaf klart, en spjälsäng med madrass och spjälskydd som jag hittade på blocket. Jag känner mig så ekonomisk när jag hittar bra begagnade saker. Det innebär att jag kan handla mer...

Bautastort bowlingklot

För att ni ska förstå hur gigantisk jag börjar bli ska jag berätta vad som hände mig häromkvällen. Jag var påväg att gå och lägga mig och borstade i vanlig ordning mina tänder. När det vad dags för spottandet som alltid varit en sådan enkel procedur passade jag på att kolla upp i spegeln men ack, det fick jag sota för. Det visade sig att magen var i vägen mellan mun och handfat. Resultatet blev ett tomt handfat och en vitfläckig t-shirt.

Svart skit

Känsliga läsare bör hoppa till nästa inlägg.

På mitt senaste besök på MVC fick jag veta att det var på tiden att jag började äta järntabletter då mitt blodvärde sjunkit ganska ordentligt. Jag har fått lära mig i skolan att om ens järndepåer är fulla så tar man inte upp så mycket kadmium. Kadmium är aldrig trevligt så även om jag tyckte att jag mådde prima så gick jag och handlade mina järntabletter och började knapra i mig. Det tog inte ens en dag förrän jag upptäckte när jag var på toa att järnet förvadlat den vanliga avföringen till sot. Nej, jag skiter inte sot men man skulle kunna tro det när man ser färgen. Mycket lustigt måste jag säga.

Obekväm ompositionering

Så länge jag har kunnat känna att Bo rör sig där inne i magen så har det varit voltslagningar och allt annat möjligt. Sedan ganska många veckor tillbaka så har han dock legat mer eller mindre på samma ställe vilket har varit tvärs över magen, från sida till sida. Det har varit ganska najs måste jag säga för det har varit lätt att känna det lilla huvudet som för övrigt inte är så litet längre. De tre senaste veckorna har han till mitt missnöje fått för sig att byta läge i magen. Det är inte mycket som hänt men huvudet har vridit sig lite lite nedåt och fötterna har hamnat på mina högra revben. Vissa dagar för detta med sig ett konstant tryck på mina revben vilket är mycket obekvämt. Jag håller tummarna för att han ska vrida sig tillbaka till samma position han hade för ett tag sedan sådär snällt på sidan som inte störde alls. Det var bara najs. Ifs borde han vända sig mer och mer nedåt eftersom det är så det ska vara på slutet men jag hoppas att han väntar så länge som möjligt med den saken. Det känns som att det borde bli mer obekvämt för mig ju längre han vrider sig nedåt och jag tycker att det räcker mycket väl med trycket på mina högra revben. Vad gäller allt annat så är det fortfarande lika bra nu som innan förutom att jag blir mer och mer otymplig. Jag kan inte vända mig på sidan längre för att komma igenom en smal passage. Det ogillas!

Färdiga färgval

Det har varit mycket det senaste. Till mitt stora förtret så har vi flyttat hem från Frankrike och det är så mycket som ska fixas och grejas med så jag blir tokig. Till skillnad från mig och maken så verkar Bo ta det hela med ro. Vi väntar på målare till badrummet vilket inte går så snabbt men vi passar på att fixa ordning både vårt sovrum och rummet som Bo ska få. Det är en djungel och enligt mig finns det på tok för mycket färger och sånt att välja på. Det ger ju vem som helst huvudvärk och beslutsångest som heter duga. Det var lite intressant dock när jag skulle handla färg och jag inte alls visste vad jag ville ha till Bo när jag klev in. Ett par timmar senare och en antagligen ganska slutkörd expedit lämnade jag affären med allt jag behövde för att förvandla radioapparaterna på väggarna i barnrummet till ett rum som man kan trivas i. Egentligen gillar inte jag det där med rosa/blått men det kommer ändå bli lite blått i rummet fast ändå inte det vanliga tror jag. Jag bestämde mig för en färg som heter Krita (en nyans av vit) men för att skoja till det lite så köpte jag två blåa färger i samma nyans som jag ska göra två, hmm, lite bredare streck på väggen med (uppifrån och ned). Jag har aldrig sett det någonstans förutom i min egen skalle så det ska bli spännande att se resultatet. Jag har liksom inga skills när det kommer till design och inredning. Bilder kommer när det är klart.

Reslig eller rumpnissig?

I Frankrike tyckte alla att jag var så stor och det tyckte jag själv också för den delen. Min make har som nöje att skrämma mig med att det kommer bli en femkilosbebis då han själv vägde över 5 kilo när han klämdes ut den naturliga vägen. Om en man skulle få för sig att läsa detta så vill jag berätta att vi kvinnor inte uppskattar sådana skämt. Jag vill inte tänka på förlossningen ännu och det är jag duktig på att inte göra. Jag tar sakerna som de kommer och det känns sunt.

Till mitt förtret flyttade vi tillbaka till Sverige i helgen och ända sen vi landade på svensk mark så har jag bara fått höra hur liten magen är vilket känns lite bra måste jag erkänna. I måndags var jag hos barnmorskan för andra gången någonsin och hon mätte magen och enligt kurvan så är jag större än snittet men inte för stor. Jag var lite missnöjd när hon envisades med att ta ett nytt blodprov på mig trots att jag gjorde det på mitt första besök i Järna och jag hade resultaten med mig. Nix pix, det hjälpte inte. Provet måste tydligen tas av göteborg för att det ska vara "giltigt". Ni förstår, jag är en såndär mes som inte kan kolla på när det sticks i min kropp men barnmorskan var duktig och jag hade inte ens ett blått armveck när jag åkte hem (som jag annars brukar ha när blod har sugits från min kropp). Det ska bli spännande att se om jag har samma blodgrupp i Göteborg som i Järna...