Reslig eller rumpnissig?

I Frankrike tyckte alla att jag var så stor och det tyckte jag själv också för den delen. Min make har som nöje att skrämma mig med att det kommer bli en femkilosbebis då han själv vägde över 5 kilo när han klämdes ut den naturliga vägen. Om en man skulle få för sig att läsa detta så vill jag berätta att vi kvinnor inte uppskattar sådana skämt. Jag vill inte tänka på förlossningen ännu och det är jag duktig på att inte göra. Jag tar sakerna som de kommer och det känns sunt.

Till mitt förtret flyttade vi tillbaka till Sverige i helgen och ända sen vi landade på svensk mark så har jag bara fått höra hur liten magen är vilket känns lite bra måste jag erkänna. I måndags var jag hos barnmorskan för andra gången någonsin och hon mätte magen och enligt kurvan så är jag större än snittet men inte för stor. Jag var lite missnöjd när hon envisades med att ta ett nytt blodprov på mig trots att jag gjorde det på mitt första besök i Järna och jag hade resultaten med mig. Nix pix, det hjälpte inte. Provet måste tydligen tas av göteborg för att det ska vara "giltigt". Ni förstår, jag är en såndär mes som inte kan kolla på när det sticks i min kropp men barnmorskan var duktig och jag hade inte ens ett blått armveck när jag åkte hem (som jag annars brukar ha när blod har sugits från min kropp). Det ska bli spännande att se om jag har samma blodgrupp i Göteborg som i Järna...