Påbörjad panik

För sådär en vecka sedan vaknade jag av ordentlig "mensvärk". Hade nästan glömt hur sånt känns. Själva det onda oroade mig inte så mycket med tanke på att jag läst tidigare att man kan börja få förvärkar för att kroppen håller på att förbereda sig för förlossningen. Lite mensvärk kan jag väl stå ut med. Det oroar mig inte så mycket. Det fick mig dock att fundera lite längre för en gångs skull. Inte för att det ledde till något gott direkt. Jag låg där i sängen och kom på att om det gör såhär ont nu tänk hur ont det ska göra sen och mina tankar fladdrade iväg till förlossningen. För första gången kände jag mig riktigt nervös för vad som faktiskt komma skall. Usch och fy och blä! Vad har man gett sig in i? Som att det inte räcker med att behöva skita inför folk, man ska ha ont också. Som tur är höll oron bara i sig ett par dagar. Nu är jag lugn igen. Vi får se när nästa "panikanfall" kommer, förhoppningsvis inte förrän det är dags att göra det ordentliga grovjobbet om en sådär dryga månad.

Usel uppdatering

Det finns bara två bra ursäkter till att man inte skrivit något på bloggen på alldeles för länge. Den ena är att man legat för döden och den andra är att det inte hänt något särskilt på väldigt väldigt länge. Som tur är har jag den senare av de två bra ursäkterna. Läget har varit dött. Det mest spännande som hänt är att jag och min make skaffat oss en våg. Varje morgon väger jag mig och jag är riktigt nära nästa hela tiotal nu, dvs 70 kg. Det känns fortfarande ganska bra i kroppen trots att jag har så många extrakilon att bära runt på. Jag känner mig dock mer eller mindre som en valross när jag ska i och ur soffan eller sängen och mycket pust och stånk blir det när sådana rörelser ska utföras. Tänk att jag ska bli ännu större...

Jag går flitigt på mina koller på MVC även om jag inte riktigt förstår vad jag ska där och göra. Både jag och Bo mår prima (kanske kommer han att bli en breakdansare så vild som han är). Det enda jag gjorde förra veckan när jag var där var att väga mig, mäta magen och lyssna på bebisens hjärtljud. Det kan man väl klara av själv med lite hjälp från sin bättre hälft.

Näst intill alla inköp är klara. Barnvagn, säng och bilstol är på plats. Jag har tvättat alla Bos kläder och sovsaker och förberett så gott det går. Nu väntar jag bara ivrigt på besök från min ömma moder och den äldre, lite mognare systern så att jag ska kunna inhandla de sista möblerna till barnrummet. När möblerna väl är inhandlade ska stecken målas på väggen. Som jag har väntat. Snart är det klart. Wihiii...jag känner mig alldeles sprallig :)

Ingen intressant information

Förra veckan var jag på mitt andra besök på MVC. Det är spännande att se hur magen växer. Vad som inte är lika spännande är att jag ligger på översta strecket när det kommer till storlek på livmoder. För er kvinnor som någon gång varit gravida förstår vilken kurva jag menar. Jag frågade barnmorskan lite försiktigt om det betyder att jag kommer få en stor bebis men hon sa att det inte behövde vara så. I ärlighetens namn så tror jag inte en sekund på det. Jag är nog lite orolig för att det kommer bli en fetingbebis trots allt. Orolig är nog lite fel ord, oroar mig gör jag fortfarande inte även om det faktiskt börjar känns att dagen då Bo ska få ett riktigt namn inte är alltför långt borta.

Idag är det vecka 32 och jag har börjat få problem att förflytta mig smidigt. Det går liksom inte att resa sig sådär enkelt ur soffan som det alltid varit. Nuförtiden måste man vrida sig lite snett först för att sedan putta eller dra sig upp. Magen är mest i vägen och bonkar man i den gör det ont. Till min lycka verkar iaf brösten ha avstannat i växandet.

I och med att vi flyttat tillbaka till vår lägenhet så har jag i en veckas tid legat på golvet och skrubbat, burit lådor upp till vinden, storhandlat och allt annat som en flytt innebär förutom att bära de tyngsta möblerna. Till min glädje har det funkat hur bra som helst trots att man blir lite extra flåsig och att ryggen gör lite ont ibland. Det enda som jag upptäckt att jag inte kan göra är att sitta på en stol och jobba framför datorn för då tar inte lång stund innan underbenen säger ifrån. Det är inte hela världen. Jag har bytt arbetsplats till soffan där jag kan sitta med datorn i knät och bena uppe så jag har inga som helst problem med graviditeten för tillfället.

Sagolika saker

Ibland vill man bara ha saker och ibland får man acceptera att man inte kan få allt. Möbler till Bo är tyvärr ett sådant där fall då det bara är att acceptera faktumet av att pengar inte växer på träd. Millimini har de mest fantastiska barnmöbler och om ni blir lika sugna som mig och om det växer lite mer pengar på era träd där hemma så passa på nu för de har introduktionserbjudande på 20% juli ut. Här följer ett litet smakprov ur deras kollektion.