Påbörjad panik

För sådär en vecka sedan vaknade jag av ordentlig "mensvärk". Hade nästan glömt hur sånt känns. Själva det onda oroade mig inte så mycket med tanke på att jag läst tidigare att man kan börja få förvärkar för att kroppen håller på att förbereda sig för förlossningen. Lite mensvärk kan jag väl stå ut med. Det oroar mig inte så mycket. Det fick mig dock att fundera lite längre för en gångs skull. Inte för att det ledde till något gott direkt. Jag låg där i sängen och kom på att om det gör såhär ont nu tänk hur ont det ska göra sen och mina tankar fladdrade iväg till förlossningen. För första gången kände jag mig riktigt nervös för vad som faktiskt komma skall. Usch och fy och blä! Vad har man gett sig in i? Som att det inte räcker med att behöva skita inför folk, man ska ha ont också. Som tur är höll oron bara i sig ett par dagar. Nu är jag lugn igen. Vi får se när nästa "panikanfall" kommer, förhoppningsvis inte förrän det är dags att göra det ordentliga grovjobbet om en sådär dryga månad.