Nu har det gått lite tid sen vi startade med första smakportionen. Då körde vi banan ett tag vilket han verkade gilla. Bananen ledde till att jag fick erfara sonens första lilla bajskorv, som en liten harplutt. Det var nästan så att jag väckte mannen för att trycka upp den fulla bajsblöjan i ansiktet på honom. Jag insåg dock att han inte skulle tycka att det var lika häftigt som jag gjorde så jag lät bli. Det tog väl en vecka innan lillen hade fått kläm på hur man använder tungan på rätt sätt så att inte alla smaskigheter hamnade utanför munnen istället men när han väl fått kläm på det verkade det som att han aldrig gjort något annat än att äta.
Efter bananen blev det potatis/majs på burk. Det gick hur bra som helst. Medan mannen skopade upp mer mat på skeden satt sonen snällt och väntade med öppen mun. Jag har en syster som är väldigt noga med det där som heter råvaror. Hon har själv haft/har småbarn och hon tyckte absolut att jag skulle göra egen mat för det är bäst. Efter att jag talat med henne kollade jag igenom mina burkar med barnmat och det är helt otroligt. Får man verkligen kalla blåbär för blåbär när det är bara är 36% blåbär i burken och resten vatten. När burkarna här hemma är slut är det jag som gör egen mat.
När potatis/majs var slut blev det morot på burk. Den luktade förfärligt enligt mig men det hindrade inte min son. Det slank ner precis lika bra som allt annat gjort. Igår testade vi broccoli och det var ingen trevlig sörja må jag säga men som vanligt slank det ner utan minsta problem.
Trots vår lille sons intresse för mat så har hans viktkurva planat ut rejält. I måndags var jag på BVC med honom och då pratade vi lite mat. Hon tyckte att jag kunde prova med lite gröt eller så men det ville inte jag. Det är så fint, man får lite råd men eftersom jag är hans mamma kan jag göra previs vad jag vill. Det gillar jag. Jag är inte alls orolig för min pojkes hälsa. Det jag är orolig för är att om han får en massa annan mat så kommer han inte längre vara intresserad av att amma. Det är ju inte alls säkert att det skulle bli så men det är ändå en risk som jag i dagsläget inte är villig att ta.
Igår var det sista gången på babymassagen. Min son hamnade bredvid en av de andra killarna i gruppen. Den killen är sådär tre veckor yngre än min pojk men har nästan tre gånger så stora lår. Hihi...det såg lite kul ut.
onsdag 18 februari 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Vad glad jag blir att någon faktiskt följer mina råd!
Puss systra mi.
Skönt för dig att inte behöva släpa runt på en bautabebis.... ;) själv har vår klimp förvandlats till en klump och det är tungt vill jag lova.
Skicka en kommentar