Ämnar äga

Nu äntligen!!! Jag har hittat en sak jag vill ha till barnrummet. Jag får panik varje gång jag sitter och letar saker eftersom jag inte tycks finna något jag tycker om men så igår hände det. Det fantastiska jag hittade var en kvinna som målar personliga tavlor till barnrum. Jag kände genast ett kraftigt begär av att äga en sådan.


Beställer gör man genom att följa instruktionerna här. Där finns också lite fler tavlor hon gjort. Hon är helt fantastiskt duktig och jag är helt såld. Denna kvinna har förgyllt min dag. Jag är så lycklig!

Större storlekar

Nu går det uppåt med rasande fart. Fick möjlighet att väga mig i lördags (ifs efter all mat) och jag har gått upp ett och ett halvt kilo till sen sist när det nu var jag vägde mig. Det var nog två veckor sen. Magen är stor som en kanonkula men trots det har naveln inte vänt sig ut och in ännu till min förtjusning. Den är fortfarande ganska söt.

Det är mysigt med magen måste jag säga. Bo har rört på sig sjukt mycket denna veckan och jag kan inte låta blir att tycka lite synd om alla dessa män som inte kan gå igenom en graviditet. Visst kan de känna på magen när det sparkas men jag får liksom vara med Bo hela tiden. Jag känner varje liten grej och det är kul att se hur magen "flyger" hit och dit när han sparkas som mest. Det är fantastiskt att kunna urskilja en utbuktning på ena sidan av magen som är alldeles hård och veta att det är skallen på vår lilla bebis. Det känns speciellt liksom, en känsla som är svår att beskriva. Tänk vad livet är fantastiskt!

Ny navel, oanad observation

Mmm...jag gillar inte att behöva skriva om detta. Önskar att jag slapp men man kan tyvärr inte bestämma allt här i livet. Som ni vet så finns det grovt indelat två olika slags navlar, inåtnavel och utåtnavel. Ledsen att behöva säga det men jag har aldrig riktigt tänt på navlar som går utåt. En perfekt navel ska gå inåt men inte vara så stor att man kan se "botten på hålet". Min navel är en av de få kroppsdelar jag aldrig klagat på. Den har alltid varit så där lagom liksom trots att den samlar på sig så mycket navelludd att jag hade kunnat sticka en tröja om jag sparat allt.

Jag har inte tyckt att min navel ändrat sig så mycket förrens jag en dag för några veckor sedan gick förbi en spegel med bar överkropp. What!! Jag kunde se "botten på hålet"!! Jag har inte haft det i tankarna tidigare eftersom det inte "varnas" om det någonstans. Jag gjorde en spännande ny upptäckt i min nya navel dock. Jag har ett litet födelsemärke där som jag inte visste om. Tänk så mycket nytt man kan lära sig :)

Naveln blir tydligare för varje dag som går och jag håller tummarna för att den inte kommer vända sig ut och in för jag kan ju inte höra till gruppen utåtnavlare. Det går inte för sig!

Tuff träning

Häromdagen var vi hembjudna på lunch till min makes kollega. Efter lunchen plockades bilbanan fram, inte en såndär billig sak utan en riktigt ordentlig pryl som tog upp hela vardagsrumsgolvet. Vi var fem stycken som lirare samtidigt och det blev en riktig match (även om jag själv aldrig var nära att vinna). Det som först verkade bli en lugn och skön eftermiddag visade sig bli rena rama träningspasset. Efteråt var jag vi helt genomsvettiga efter att ha sprungit upp och ner för att rätta till våra bilar som körde eller krockades av banan. Jag vill avråda alla vars mage och bröst börjat växa pga graviditet (eller andra skäl) från att utöva denna farliga "sport". Det är ingen hit att vara framtung och göra sådana rörelser som krävdes för att få upp sin bil så snabbt som möjligt på banan igen. Jag hade en sjuk värk i ryggen efteråt. Som om det inte finns tillräckligt mycket man ska hålla sig borta från som gravid, nu finns en till...

Vild viktuppgång

Tänk, för sådär 6 veckor sedan hade jag inte gått upp ett enda kilo under hela graviditeten. Det ska nämnas att jag då var i vecka 20. Det var nästan så att jag blev lite fundersam om allt stod rätt till men när jag frågade barnmorskan på vårt ultraljudsbesök så tyckte hon att jag bara skulle vara glad och tro mig, det är jag. Tänk sikken lycka, jag har kunnat röra mig nästan som jag vill och jag har inte haft några extra kilon att bära på. Det kan inte bli bättre för min muskelfattiga kropp. Magen är liksom bara rund och söt (trots att man kan urskilja mer fjun på den nu än tidigare). Jag lyckades hitta en våg förra veckan och äntligen har det hänt lite grejer. Jag har nu (de senaste 6 veckorna) gått upp hela 3 kilo. Än så länge har det inte börjat kännas men det är ju ett tag kvar och Bo växer så det knakar. I alla fall så gör magen det så man får väl hoppas att det är för att Bo blir större.

Det är en riktigt vild liten sak jag har i magen. Jag kan ligga och kolla på magen när han är igång och den åker hit och dit å fram å tillbaka. Det är ganska underhållande fast samtidigt lite läskigt. Mina tankar dras till Matrix och "the bug" som Neo har i magen som de suger ut genom naveln. Det är ungefär så det ser ut fast lite trevligare förstås :)

Mystiska magmuskler

Inte för att de är så stora men mina magmuskler kan få vem som helt att börja undra om jag verkligen är en mänsklig varelse. Jag har varken varit med om det tidigare eller hört om någon som varit med om samma sak (kanske för att jag inte frågat). Kanske är det en av alla de saker det inte pratas om som kan hända vid graviditeten för att det är så fult och man vill ju inte att människor runt omkring ska tycka att man är skum.

Sedan magen börjat växa en del har mina magmuskler, som inte riktigt syntes innan, tagit en annan form. Ligger jag på rygg och ska lyfta mig upp med bara magmusklerna som kraft så händer det något otroligt. Magen som annars är så rund och fin får en form av en tårtbit som landat med spetsen uppåt. För att det ska bli lite lättare att förstå har jag knåpat ihop en liten bild som ska illustrera hur otroligt knasig magformen numera blir när man anstränger musklerna i ryggläge.

Har ni sett något så löjligt? Näe, inte jag heller...

Nu till den stora frågan? Är jag den enda som har råkat ut för detta eller finns det fler? Ska jag behöva börja leta efter fler saker som gör mig mer omänsklig?

Trevlig läsning

Jag är så långt ifrån en bokperson man kan komma. Det är ytterst sällan som jag sträcker mig utanför mina strikta ramar som bara innefattar fantasyböcker. I julas hälsade vi på min syster och hon stack till mig en bok som hon tyckte att jag skulle läsa. Ok, jag erkänner...det var fyra böcker men det är bara en av dem som jag faktiskt läst ut. Till min förvåning tycker jag så mycket om boken att jag nu tipsar om den. Helt otroligt, vart är världen påväg?

Mycket passande så handlar boken om gravida kvinnor. Boken heter "Handbok för gravida" och är skriven av Vicki Iovine. Det är en (uppenbarligen eftersom jag plöjde den) mycket lättläst och roande bok. Jag har funnit mig själv fnissandes i min ensamhet mer än en gång då jag läst boken. Den handlar om allt som kan vara "bra" att veta som doktorn inte berättar eller som du inte törs fråga om. Boken hittar du här och den kostar bara 39 kr.

Trevlig läsning!

Mystider

Nu har jag en riktig kula på magen. Bo växer så sjukt snabbt och att magen kan hänga med är för mig ett mysterium. Jag fick lite "skäll" av en mycket kär vän till mig för att jag varit lite negativ i mitt bloggande så jag tänkte skriva ett positivt inlägg idag :)

Jag ska inte säga att jag älskar att vara gravid men just nu är jag inne i en fas (som har varat ett tag) då allt bara är sådär kalasigt bra. Det finns så mycket krämpor och annat man läser om som man iaf någon gång bör råka ut för och jag har inget av dem. Jag har det nog lite för bra. Inget illamående och kräkningar som stör (det var länge sedan iaf), jag kan borta tänderna som vanligt folk (sedan x antal veckor tillbaka), hemorrojder, förstoppning, halsbränna, nästäppa, ömmande bröst, ont i ryggen (jag vet att det kommer komma men bara inte när), vätskeansamling i kroppen, jag har inte sett röken av några förändringar i mina kissvanor på natten vilket är fantastiskt skönt och vem har sagt att man ska vara försiktig i solen när man är gravid med risk för att få pigmentfläckar. Inte jag!

Som ni ser har jag inte mycket att klaga över. Det enda jag "lider" av är att det börjar bli lite jobbigt att knyta skorna och att ha armarna i kors för det trycker på magen. Mina bröst är inget jag lider över men jag tycker att de blivit lite väl stora nu. Maken är iaf nöjd över den saken så jag får väl också vara det.

Nu när man inte bara ser "tjock" ut så tycker jag om att vara ute med min mage. Jag gillar min lilla/stora kula helt enkelt. Jag passar på att njuta så länge jag bara kan. Det känns lite fräsigt att vara gravid faktiskt. Det hade jag aldrig förväntat mig. Alla som har möjligheterna borde testa på det iaf en gång. Som grädden på moset upptäcker man en massa positiva sidor hos sin livskamrat som man inte visste fanns. Livet är härligt!

Bo vs. Zlatan

Min i vanliga fall så underbara make har fått för sig att vi inte kan kalla bebisen för Bo längre. Han är rädd att vi kommer bli så vana vid namnet att vi faktiskt kommer att döpa bebisen till Bo i slutändan och det vill han inte. Jag förstår inte hur han kan oroa sig för det. Det finns inte på världskartan att jag någonsin skulle döpa vår son till Bo. Han tycker att Bo ska bli en Zlatan (så länge han ligger i magen) som om det är så mycket bättre. Det går inte för sig. Inte för att Bo är det vackraste namnet men om jag måste så är jag redo för att strida för min sak. Nog för att Zlatan spelar bra fotboll men det finns inte en chans att jag tänker kalla bebisen i magen för Zlatan.

Mardrömmar

Jag har så länge jag kan minnas drömt mycket drömmar. Visst, det gör väl alla men det jag menar är att jag väldigt ofta minns när jag vaknar vad det är jag drömt. Jag har läst att som gravid kan man börja drömma (minnas drömmarna) oftare. Detta är en av de få saker som faktiskt stämmer på mig när det kommer till gravida kvinnor.

Som liten hade jag en återkommande mardröm om hur det kom en enorm spindel på Lygnö-vägen och trampade sönder vårat hus. Efter det har jag haft en mängd olika mardrömmar den ena värre än den andra. Törs knappt berätta att jag faktiskt eldat upp min egen pappa med risk för att läggas in på mentalsjukhus. Vid ett annat tillfälle har jag faktiskt drömt att jag har dött. Trodde inte att det var möjligt förrän jag faktiskt såg mig själv sprängas i luften. Tror ni att jag var skärrad när jag vaknade eller.

Det är spännande att se hur drömmarna förändras beroende på vilka faser man befinner sig på i livet. Spindeln var väl det läskigaste jag visste när jag var liten (ok, det är fortfarande det) och kanske att jag varit arg på min kära pappa några gånger men sedan jag blivit gravid handlar drömmarna oftast om att jag har barn. Härom morgonen vaknade jag av fasan över att jag och min man glömt vår lilla nyfödda pojke hemma i lägenheten (för att det hörde inte till vår vana att ha barn) och gått på filmfestivalen här i Cannes som börjar snart. Ajajaj, vilken panik när jag var på festen och insåg att vårt lilla spädbarn hade varit ensam hemma i flera timmar. Inte kul!

Inte för att jag oroar mig "synligt" men det verkar som att jag någonstans inuti har en dold fasa över att faktiskt klanta till mig på ett eller annat sätt. Det är tur att jag har maken som tar hand om mig.