Nu går det uppåt med rasande fart. Fick möjlighet att väga mig i lördags (ifs efter all mat) och jag har gått upp ett och ett halvt kilo till sen sist när det nu var jag vägde mig. Det var nog två veckor sen. Magen är stor som en kanonkula men trots det har naveln inte vänt sig ut och in ännu till min förtjusning. Den är fortfarande ganska söt.
Det är mysigt med magen måste jag säga. Bo har rört på sig sjukt mycket denna veckan och jag kan inte låta blir att tycka lite synd om alla dessa män som inte kan gå igenom en graviditet. Visst kan de känna på magen när det sparkas men jag får liksom vara med Bo hela tiden. Jag känner varje liten grej och det är kul att se hur magen "flyger" hit och dit när han sparkas som mest. Det är fantastiskt att kunna urskilja en utbuktning på ena sidan av magen som är alldeles hård och veta att det är skallen på vår lilla bebis. Det känns speciellt liksom, en känsla som är svår att beskriva. Tänk vad livet är fantastiskt!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar